cyklistenemelie.blogg.se

Det är galet hur fort den hår vårterminen har passerat, men nu är det bara en skolvecka kvar och sen final exams följt av sommarlov! Det betyder att jag varit i Usa ytterliggare 4 månader, och totalt ett helt skolår! Och vad har hänt under våren???? Frågan borde istället vara vad har inte hänt? Inser att jag inte kan redovisa allt så här men ska berätta om några absoluta höjdpunker! Förutom allt plugg som sjävklart ingår i en students liv, och som ibland får en att kämpa för att hålla huvudet över ytan, har våren präglats av massa soliga träningstimmar samt ett gäng spännande tävlingshelger. Allt utmynnade sedan i USA Cycling Collegiate Road Nationals som avgjordes i helgen, här i Grand Junction på vår hemmabana! 

Första tävlinghelgen var i mars, ett GP i Denver som innebar en rivstart på säsongen. Ett bra dag slutade i 1:a,3.e, 5:e och 7:e för oss tjejer, där jag visserligen var 7:a, men under den tävlingen, precis som alla andra under Collegiate säsongen, har "laget före jaget", lagets insats, var det som alltid i alla lägen gått före den individuella insatsen. För att laget ska kunna vinna måste alla tävla tillsamans som ett team. Det har nog varit den största lärdomen för mig som alltid tävlat själv och alltid varit den ändå cyklisten startande från min klubb i Sverige, CK Falken. Och det blir verkligen så mycket roligare när man vet är att man är ett team som tävlar tillsamans, helt plötsligt kan man bemöta en tävling på ett mer taktiskt och välplanerat sätt, och duktiga team, kan på så sätt kontrollera en tävling till sin egen fördel.

 

Vi är fyra starka tjejer i teamet som har krigat tillsamans hela våren och i vår serie (Confrence races) i vårt område South Western (Colorado och omringade delstater), har vi lyckats vinna alla starter förtum en där vi var 2:a och vi har vunnit alla lagtempon! Att lyckas med det går inte om man inte tävlar som ett team.

 

Tidigt på säsongen hade vi också en spännade tävling i Albaqurque, New Mexico, där vädret var ganska bissart.Vi reste i ca 10 timmar för att få en bra tävling i varmt väder men finner oss själva att starta tempot i nollgradigt och snö!!!! Då var det inte bara alla cyklister som var chokade utan även tävlingsledningen som tyvärr fick ställa in andra etappen som var ett GP. Men dagen efter, körde vi ett extremt utmannade linjelopp på ca 110km med den brantaste stigningen jag någonsin kört på tävling! Tävlingshelgen blev trots snö väldigt lyckad!

En annan tävling, Boulder Roubaix skiljde sig från många andra då banan var helt platt, men mer än halva banan var grusväg! Att köra flera mil på grus med landsvägscykel är inte särkilt bekvämt och framförallt väldigt krävande, trots att banan saknade backar, var det garanterat en av dem tuffaste tävlingarna under våren!

Under en av dem sista tävlingshelgerna i Durango, körde vi ett spännade GP där banan hade en liten twist, en ganska kort men brant backe som verkligen gav en mjölksyra efter sisådär 30 varv. 

Efter flera veckor med tuffa tävlingshelger och långa resor var det äntligen dags för Collegiate Road Nationals i vår hemstad Grand Junction, Colorado. Förutom all förväntan fanns det självklart en viss press också, det var en stor grej för vår stad och vårt Universitet att få annordna ett sånt stort event och självklart var det viktigt för oss att prestera på topp! Helgen inledes med en invigningsbanquet i en stor samlinglokal på camus. Dit kom sponsorer, USA Cyclings tävlings comitte, cyklister/tränare/ledare och lokala boende i Grand Junction. Det var mycket folk!

Första etappen lagtempo (TTT), ett lopp man startar med skräckblandad förstjusning. Men vi hade en riktigt bra dag och lyckades ta silver!

På lördagen var det dags för linje på en väldigt kuperad bana. Starten gick och första varvet var ganska oroligt i klungan. Klasserna framför hade några rejäla krascher i nerförslöporna som vi skulle passera. När vi kom in i brantaste klättringen första varvet sprack klungan helt och jag fick slita rejält för att hänga med i svansen på den grupp där Ariane och Josi satt med, väl medveten om att vi tillsamans kunde jaga ikapp klungan,och det gjorde vi. Resten av varvet var det lite attacker men annars ganska lugnt, det var först när vi kom till foten av backen igen som Naty i spets tryckte på rejält och fick med sig cirka 10 andra cyklister medans resten av klungan splittrades totalt. Även den här gången fick jag syn på mina andra lagkamrater och la in ett antal växlar, trots skrikande ben, för att ta mig upp till deras grupp. Vi det här laget hade det blåst upp rejält vilket gjorde att vi fick slita rejält och det var svårt att få ett bra flyt och samarbete med dem andra cyklisterna. Ledargruppens avstånd ökade och det blev tydligt att utbrytningen skulle hålla med enbart ett varv kvar att köra. Tillslut fick vi ordning på vår grup och lyckades köra ikapp en mindre grupp med cyklister framför oss. Vid langninszonen fick vi höra att gruppen närmast oss var nära och att vi just då var topp 20. Det gjorde mig väldigt förvånad eftersom jag först trott att det var fler cyklister framför oss. Startfältet var stort runt ca60 cyklister. Vi lyckades jaga in ytterliggare 3 cyklister före målgång. Målsträckan var lång och seg med svag lutning och jag i min iver börjde att spurta alldeles för tidigt, insikten att krafterna tog slut och det forfarande var långt kvar gjorde mig först förtvilad och besviken, men med ett snabbt öga bak insåg jag att Josi varit på mitt hjul och kunde lätt avsluta spurten på en fin 13:e plats. Själv rullade jag in som 18:e cyklist, tog ett felbeslut men som ändå lönade sig för laget! Naty slutade 8:a efter en grymt stark körning! Ariane kom i mål strax efter mig och Josi. Är väldigt nöjd med min insats trots min tabbe på slutet,men man lär sig av sina misstag! 

Igår var inte riktigt min dag, jag var rejält sliten efter tidigare tävlingar, men var rejält taggad på att få avsluta nationals på bästa sätt. Vid uppropet fick jag starta i sista ledet, vilket kan bli en stor nackdel om man inte lyckas ta sig upp i klungan tillräckligt snabbt.

Det gick fort från start och både jag och Josi som också startat långt bak fick slita rejält dem första varven. Att vara sist in i en kurva på ett GP är inte en bra strategi. Men det var vi och fick i flera varv täppa igen luckor och jaga ifatt. Tillslut tog mina krafter slut och jag fick se luckan till klungan öka, med smått panik försökte jag komma in på sista hjul igen men krafterna fanns helt enkelt inte där. Men all ära till Josi som lyckades ta sig upp igen och hämta placeringar i klungan. Efter jag tappat höll jag ett stabilt tempo med en annan åkare innan vi blev avplockade efter halva loppet. Så här i efterhand känns det väldigt surt. Det var cirka 40 cyklister som startade, jag slutade 21:a. Hon som kom på 20:e plats satt med i klungan på slutspurten, så jag var alltså den sista att bli avplockad. Trots det hade CMU en bra dag. Ariane tog hem silvret i slutspurten och Naty och Josi satt med i klungan och vi kunde tillsammans fira ett lyckat Nationals och en lyckad tävlingssäsong i Collegiate. I team omniumet, Varsity divison 1 slutade vi 2 vilket innebär en rejäl förbättring mot förra året då CMU var 13:e skola i totalen. 

För att summera denna tävlingsvåren kan jag bara säga att det varit grymma tävlingar, ett grymt gäng, och framförallt väldigt roligt! 

Nu väntar två tuffa skolveckor då alla kurser ska avslutas före en efterlängtad hemresa till Sverige och sommarlov! Vi ses snart Sverige!