cyklistenemelie.blogg.se

Tjenare Bloggen!

 

Då är jag tillbaka igen i min nya vardag som College student i Usa. I måndagskväll kom vill tillbaka efter mer än ett dygns resande, väldigt trötta och utmattade men framförallt nöjda efter en väldigt rolig och lyckad tävlingsvecka. Nationals är det samma som ett nationellt mästerskap och det är ett väldigt stort event med många tävlande cyklister. Vårt Team tillhör division 1 vilket är det högsta divisionen med cyklister tävlande i Women's respektive Men's A. Årets Nationals var i Snowshoe som var en jättefin skidort och vi bodde i ett enormt hus som Teamet hyrt. Vi hade även med oss egen kock iform av Liam's mamma och det serverades god mat varje dag. Resan till och från var väldigt lång. Först två flyg med en kortre mellanlandning i Denver och sedan ca 4/5 i bil till och från Pittsburghs flygplats. När vi väl kom fram på onsdags kvällen var det bara att hitta sitt rum utan att gå vilse i vår väldigt stora och mysiga stuga.

Kommande dag ,torsdag var inte bara dagen med finast väder utan och min födelsedag! Dagen inleddes med mycket "godmorgon grattishälsningar" vilket blir en del när man bor ihop med 20 personer. Seden drog vi ut på cyklarna för att proköra tävlingsbanorna. I West Virgina var det mycket mer skog, rötter och teknsika skogspartier än i Grand Junction vilket gjorde förhållanderna mer lika dem i Sverige. Banorna kändes bra och jag blev riktigt taggad inför dem kommande tävlingsdagarna. Det var dock lite förvånande att det fanns inslag på banan som liknade cyclocross tävlingsbanor. 

På kvällen överaskades jag med tårta och fick uppleva hur hela Teamet försökte sig på att sjunga " Ja må hon leva" på svenska med assistans av Herman, något jag aldrig kommer glömma! Fick även en fin present av Natalia. Och framförallt fick jag väldigt mycket fina grattishälsningar från både Sverige och Grand Junction. En annorlunda men väldigt lyckad födelsedag! 

På fredagsmorgonen var det första start, Short Track. Först ut var herrarna som mitt i loppet fick se hur himlen öppnade sig och regnet började att ösa ner. Efter deras lopp var avklarat var banan hur lerig som helst och totalt uppkörd. Då var det vår tur att starta. Efter en halvhjärtad upppvärmning i spöregn och med en någon skeptisk inställning till banförhållanderna ställde man sig ändå på startlinjen. Jag tilldelades sista uppropet vilket var helt förståeligt. Skolan tilldelas placeringar i starten beroende på hur man placerat sig tidigare under säsongen. Natalia som tävalde även förra säsongen i Mtb fick gå på första uppropet. Zoey som också är första års elev men Mtb cyklist fick gå på andra och jag utan någon som helst erfarenhet fick gå på det sista. Det innebar att jag fick starta väldigt långt bak i startfältet, men jag tycker ändå det är ett bra sätt att göra starterna mer rättvisa. 

När starten gick var det kaos. Det var så mycket lera att man knappt kunde ta sig fram utan att hjulen körde fast. Efter 30m blev det en snäv högersväng följt av en klättrning. När någon i fältet satte ner foten var alla cyklister bakom tvungen att göra samma sak. Därför slutade det med att jag sprang större delen av banan. Short Track är ett kort varv som tar några minuter att köra och det körde vi 20min +3varv. För min del blev det ett tufft lopp. Hade svårt att passera cyklister och svårt att hantera leran. Jag gick i mål i bakrefältet, ungefär samma placering som jag startat. Något besviken över resultatet men ändå upprymd över upplevelsen. Jag har fortfarande svårt att fatta att jag kört Nationals i Mtb, något som jag knappt tävlat i alls innan! Överlag presterade laget väldigt bra. I herr klassen blev Eivind trea, Liam och Herrman var topp 20 och Grant och Carter topp 30. För oss damer körde Natalia bäst som blev 22:a. Både jag och Zoey var mellan 30:e och 40:e.

Tävlingsdag 2, lördag, var det XC och även den här dagen bjöd på extrema väderförhållanden. När jag vaknade på morgonen snöade det och marken var vit. Nu var banan lerig, snöig och på vissa delar isig! Det blev verkligen en utmaning att hålla sig kvar på cyklingen. Kraschade gjorde jag flera gånger precis som alla andra men lande mjukt i alla fall i snön/leran! Jag placerade mig bättre på XC än på Short Track, det var lättare att anvancera när man hade fler möjligheter och längre tävlingstid. Slutade som 25:a vilket jag är riktigt nöjd med! Kunde inte gjort mer än så! Zoey slutade 34:e och Natalia drog tyvärr av kedjan under första varvet och kunde inte slutföra. I herrklassen hade vi verkligen världenslopp! Eivind vann, Liam var 5:a, Herman 9:a och Carter topp 30. Grant kraschade tyvärr och fick bryta pågrund av tekniska problem. Vi tog även hem vinsten i herrarnas Dual Slalom ( Gravity) vilket gjorde att vi totalt i Team Omniumet blev 5:a!  Sista dagen, söndag var det Team Relay. Tävlingsgrenen består av en stafett där två tjejer och två killar ur varje team representerar sin skolan och köra ett varsitt varv på en specifik Team Relay bana. Tyvärr tävlade inte jag utan fick heja på Eivind, Liam, Natalia och Ariana. Dem var grymma och gav Teamet en stark 8:e plats! För att summera blev det ett väldigt lyckat mästerskap! Och en grymt rolig vecka med världens härligaste gäng. 

 

Jag beundrar verkligen och är väldigt tacksam över våra tränare Pat, Brian och Ryan. Dem har verkligen kämpat under den här veckan. Dels som tränare och mekaniker under tävlingarna men också runtomkring. Tvätta cyklisar, tvätta kläder, tand om alla, se till att alla får mat, skjutsa cyklister till och från start, organisera resor, ja helt enkelt ta hand om oss galna och smått virriga cyklister! Jag är verkligen glad att få vara en del av CMU gänget!

Nu väntar en lugnare period med offseason som kommer fyllas med massa plugg och besök från familjen! Sen är det bara att tagga vinterträning.

Här kommer några summerande bilder från vårt härliga gäng!