cyklistenemelie.blogg.se

Tjena!

Har nyss kommit tillbaka efter en vecka i South Carolina Rock hill, Track Nationals, och vilken vecka det har varit! Grym cykling och bästa teamet kan knappast gå fel! Framförallt har jag lärt mig så otroligt mycket och samlat på mig ovärdeliga erfarenheter.

Och hur gick det resultat mässigt?? Vi blev 3:e bästa team i det totala lag ominumet! Brons! Jag är så himla nöjd och glad att jag är en del av CMU Cycling Team.

Första tävlingen var det klassiska sprint kvalet 200m (flygande varv). Velodromen i Rock hill är 250 meter så tiden startar mittimellan andra och första kurvan vilket gör att den optimala tekniken för ett flygande varv är annorlunda mot den i velodromen i Falun. Jag var väldigt nervös men jag fick till en bra tid, personligt rekord med råge! Dock räckte det inte hela vägen till sprintkval-finaler, hade 22:a bästa tid och 18 kvalade vidare. Men var ändå väldigt nöjd med min insats. Det var ända ca 40/45 startande tjejer i A-klass och hård konkurenss. Ariane och Mauro lyckades kvala sig vidare från teamet och Ariane tog en imponerande 4:e plats i totalen!

Nästa start var Team Persuit, lag temo, och jag var så taggad eftersom vi visste att det fanns potential till medalj! Starten gick bra men några varv in i loppet fick jag stora problem med astma och andning. Min tempohjälm visade sig även vara alldeles för stor och gled ner. Jag såg ingenting och kunde inte andas normalt, väldigt dålig kombo. Kämpade som en galning för att inte förstöra för dem andra tjejerna som även peppade mig rejält. Och så här i efterhand är jag väldigt stolt över min insats! Vi tog bronset och slutade som tredje bästa lag!

Kvällspasset dag 1 bestod av kval heat i Poänglopp. Just poänglopp är en gren jag har ganska svårt för. Vi körde 40 varv med spurt var 10:e varv där första,andra,tredje och fjärde cyklist fick poäng i varje spurt. Mitt kval heat var väldigt tufft. Det gick fort och enbart 5 tjejer tog poäng. 7 cyklister kvalade vidare till Major Final ( A-final) och 8 till Minior Final (B-final). Jag lyckades inte ta några poäng men kvalade till Minor Final. Det kändes väldigt surt, men både Natalia och Ariane kvalade till Major Final så lagets insats var ändå bra.

Dag 2 morgonpasset inleddes med Individuellt tempo. Det var en extremt varm dag vilket gjorde dem 3km väldigt tuffa. Lyckades hitta ett bra flyt och slutade med en 23:e plats i totalen.

På eftermiddagen gick finalerna i poänglopp. Damernas Minor Final var först. Jag var så taggad och ville verkligen ha revansch efter dagen innan. Inför första spurten var det mycket rörelse i klungan och jag valde fel placering. Blev inga poäng och jag blev väldigt frustrerad. Jag ville prestera så mycket bättre. Därefter blev det en attack som jag var med på och vi var 4 tjejer som kom loss från klungan. Jag lyckades ta andra platsen i nästa spurt och blev genast säkrare. Jag insåg att min bästa chans var att se till att utbrytningen höll och ökade därför farten. Vi tappade en tjej och var nu tre cyklister i utrbytning, men fortsatte att öka. Nästa spurt vann jag vilket gjorde att jag tog över ledningen. Inför sista spurten varvade vi klungan och fortsatte, men nu var det bara 2 tjejer kvar. Jag visste att jag behövde vinna sista spurten för att vinna tävlingen, och det gjorde jag! Det var så skönt att känna att man presterat bra (trots att det var Minor Final) Det var ett stort steg för mig! Att komma hit till Usa och köra en stor Velodromtävling med extremt mycket större startfält än det på 3/4 tjejer som vi var på Ban SM i Sverige, är ett stort steg.

Resten av kvällen var minst sagt händelserik. I Natalia och Arianes lopp, Major Final, inleddes det med en krasch tidigt och loppet neutraliserades några varv innan startskottet återigen avfirades och loppet kunde fortsätta. Det såg bra ut för CMU. Men mitt i loppet blev det ännu en krasch där Natalia skrotade rejält. Samtidigt fick Ariane mekaniska problem. Det var mycket på en gång och alla i teamet fick rycka in. Som tur var klarade sig Natalia hyfsat efter omständigheterna men fick ändå avbryta loppet. Ariane kämpade på tappert men fick det tufft utan något stöd. Lyckades ändå ta en respektfull 6:e plats!

I herrarnas Major Final kämpade killarna på bra. Det var så häftigt att se och en otroligt bra laginsats av dem som resulterade i att Mauro lyckades ta silvret!

Dag 3, den avslutande dagen bestod av kvallopp till scratch Minor och Major finals, 500 m time trial, sctratch finaler och team sprint. Var väldigt trött och sliten men ville ända göra några riktigt bra de avslutande tävlingarna. Kvalet gick väl sädår, jag körde bra och offensivt, låg med i klungan och var mycket aggresivare en jag varit tidigare. Men loppet avslutades med en spurt som sedan vart avgörande och jag hade inte krafterna som krävdes. Så det blev en till Minor Final men nu med sällskap av Natalia, men Ariane kvalade vidare till Major Final. Nästa lopp 500m känes bra, fick till en bra start och kunde göra mitt lopp. Tiderna var väldigt lika plats 15-30 skilde ca 1 sek. Jag var någonstans där imellan. Lag uppställningen för team sprinten var inte färdig, min coach hade bestämt att Ariane skulle köra andra varvet och jag eller Natalia det första, beroende på vem som hade bäst tid på 500m. Det var jag som hade den bästa tiden men det skillde så otroligt lite. Dessutom var team sprinten avgörande för hurvida vi skulle ta bronset i lag omniument eller inte. Därför blev det ändå Natalia som fick köra första varvet i team sprinten, hon hade kört det tidigare team sprinten tiden och hade full koll på dem regler som finns vid växlingar och liknade. Det besultet stöttar jag fullt ut. Jag vill inte bära ett stort ansvar för hela laget och sedan sumpa växlingen så laget blev diskat. Fick stötta och heja på mina lagkamrater när dem presterade en fin 4:e plats i team sprinten. Men nästa gång är det min tur att visa vad jag går för!

Scratch finalerna kändes tunga då jag var väldigt trött och sliten, men jag gjorde mitt lopp så gott jag kunde. Det räckte inte hela vägen, men var ändå en bra insats. Ariane tog silvret i Major Final, men det var så så så nära guldet! Och vilken stämning det var under dem avlustade prisutdelningscermonierna. Något jag sent kommer att glömma!

Hade helt enkelt en grym vecka som jag sent kommer glömma, men nu är velodrom säsongen över för den här gången och nya äventyr väntar. Nästa helg väntar årets första Moutainbike tävling i Aspen! Vi får väl se hur det går, men jag är grymt taggad och ska ha så kul!!!

Här är lite bilder: